Nu är det bebisens tur att bli sjuk. Hon har varit hostig ett par dagar och eftersom vi varit väldigt sjuka (och inte är krya ännu) kom detta som ett brev på posten. Lilla älsklingen har 39 graders feber och yrar och åmar sig.. Gudars var jobbigt hon måste ha det, om hon fått mitt skit jag hade i lördags. En febertopp utan dess like.

Nu har hon somnat i vagnen här inne. Skönt att hon kom till ro i den, så kan vi ha henne under uppsikt. Det gör så ont i mig att se mitt hjärta må dåligt. Man begriper inte det förrän man blir mamma. Det är hemskt. Man vill bara slita ut det onda från henne och stoppa in i mig själv. Man vill vara som ett pansarskal och boxa bort allt ont från sitt lilla knyte.

Hujedamig. Jag säger då det, den dagen du blir förälder -har du ditt hjärta utanför kroppen föralltid!

Sambon står och fixar lunch. Han hostar snart ur sig lungorna stackarn. Och jag kan knappt dra ett djupt andetag utan att det skär som knivar i bröstet.

Men vad gör det, när vår lilla blomma är sjuk. Det viktigaste och bästa vi har.

Ska försöka göra lite muffins sen. Är faktiskt sugen. Brukar aldrig vara det. Får passa på :)

Hörs!